Jag dansar på glassplitter
mina fötter skärs blodiga,
men jag fortsätter.
Drinken i min hand gör
hjärnan härligt suddig,
och jag fångar någons blick,
håller kvar den länge,
ler,
men tittar sen bort.
Jag försöker hitta sätt
som får saker och ting
att göra mindre ont,
jag försöker le,
försöker gömma
mina tankar,
försöker hitta någon
som får mig att vilja leva
igen,
men förgäves.
För vem jag än
ler mot just nu,
vem som än försöker ta
mig bort från glassplittret
under mina fötter
påminner mig bara om
att den personen inte
är du.